SKRÄCKFILMSBLOGGEN

Titel: TEETH
Genre: Skräck, Komedy
Regissör: Mitchell Lichtenstein
Skådespelare:

• Jess Weixler
• John Hensley
• Josh Pais
• Hale Appleman

Produktionsår: 2007
Förpackning: 1 DVD Disc
Speltid: 1 tim 30 minuter
Textning:

• Svenska
• Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• Inget

Distributör: Noble Entertainment
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7 350019 707517
Skribent: Jesper Nordström

HANDLING
Någonstans i det stora landet i väster befinner sig Dawn (Jess Weixler) på vuxenlivets tröskel, hon hon har tagit stegen dithän tillsammans med en kärleksfull mor och styvfar, samt en osympatisk styvbor (John Hensley). I närheten av nästan-idyllen spyr ett kärnkraftverk ut såväl vit som svart rök på precis det där sättet kärnkraftverk inte bör spy ut något alls. Att vadhelst som har med kärkraft att skaffa högst sällan har en positiv innebörd i filmens värld är väl nästan överflödig information.

Dawn är en hängiven medlem av den lokala avhållsamhetsföreningen och har även fått börja agera talare på deras möten. Det finns dock vissa frågetecken kring de bakomliggande orsakerna till engagemanget i föreningen. Är det verkligen en övertygelse om oskuldens helighet och höga värde som håller de pockande lustarna på plats? Kanske är det som så att det snarare är en insikt om att hon är lite annorlunda som drivit Dawn till avhållsamhet. Lite annorlunda på det sätt att hennes styvbror nästan blev av med en fingertopp när de som små ”lekte doktor” och han rörde henne på ett olämpligt ställe (titelns tänder bör nu även av den mest fantasilösa person fått sin riktiga placering).

Är Dawn något av en ängel (om än med sina egna motiv) så är styvbrodern Brad det motsatta. Brad hänger sig åt droger, sex, (dock verkar vaginala samlag ej höra till hans synder) och otrevligt uppträdande. I en bur håller han en rottweiler vid namn Mother inspärrad och hans rädsla för den kvinnliga sexualiteten får vi flera exempel på genom filmen.

I skolan och på föreningens möten möter Dawn ett nytt ansikte, Tobey (Hale Appleman), och plötsligt blir löftena allt svårare att hålla. Avhållsamhet och ett liv i renhet betyder dock inte att man inte kan ha kul; man kan se på barnfilm, och t.o.m. besöka stadens ”make out spot”, åtminstone dagtid och med förkläden (frustrerande är väl bara förnamnet). I ett utslag av extrem oansvarighet utmanar Dawn ödet när hon ensam åker på en badtur med Tobey – fru Fortuna antar naturligtvis utmaningen och hon förlorar sällan. Den lättklädda leken med eld och vatten slutar med att Dawn våldtas. Hämnden är dock såväl snabb som passande då Tobey förlorar sitt organ till den plats han våldgästat.

Dawn förefaller alltid ha vetat att hon är lite speciell där nere, men efter incidenten med Tobey är hon så gott som säker. Hon gör lite efterforskningar och stöter på legenden om ”vagina dentata” – den betandade vaginan. För att få sina misstankar bekräftade, och kanske i hopp om en förklaring, besöker vår extrautrustade hjältinna en obehaglig gynekolog, ett besök som slutar med ett antal förlorade fingrar.

Nedslagen av våldsamheten i den nyfunna sexualitet hon inte kan bemästra, samt av nyheten att hennes mor akut hamnat på sjukhus, söker Dawn tröst var den står att finna. Ryan (Ashley Springer) är en skolkamrat som tidigare har visat henne intresse och det är nu i hans famn hon hoppas finna något som kan tränga undan smärtan och ensamheten. Som en sann gentleman säger Ryan alla de rätta sakerna, bjuder på alkohol och lugnande medel, och tar henne sedan som sin egen. Till en början går allt bra, men när målet är uppnått och inga masker lägre behövs förändras Ryans beteende till det sämre. Det visar sig att han slagit vad med en kamrat angående sin erövring av Dawn, det är nu klippt även för honom.

Då Dawns styvbror ignorerat moderns rop på hjälp så har hon anlänt för sent till sjukhuset och avlider där. Det är nu dags att utkräva hämnd på brodern och när han är avklarad väntar en hel värld av män värda samma öde.

AUDIO / VIDEO
Bilden kommer som 16:9 widescreen och vi får en genomgående skarp bild med naturliga färger. Möjligen kan en viss grynighet ses i några mörka partier men det är egentligen knappt värt att nämna.

Ljudet finns som Dolby Digital 5.1 och DTS. Såväl dialog som ljudeffekter låter rena och klara.

Varken ljud, bild, eller undertexter var något jag direkt tänkte på när jag kollade på filmen första gången, det brukar vara ett gott tecken. Så länge det inte finns något som stör och tar fokus från berättelsen så är hantverket antingen bra, eller så är historien så bra att man inte lägger märke till något annat. I det här fallet är det visserligen en bra historia, men inte heller vid en andra genomgång, med något mer kritiska glasögon, hittar jag något som stör mig – två tummar upp (i luften).

EXTRAMATERIAL
En film om en tandförsedd vagina låter som en given kandidat till titeln decenniets kalkon, men faktum är att Teeth är bra, riktigt bra.

SAMMANFATTNING
En film om en tandförsedd vagina låter som en given kandidat till titeln decenniets kalkon, men faktum är att Teeth är bra, riktigt bra.

Det finns, naturligtvis, vissa blodiga scener, men något större fokus läggs aldrig på lemlästandet och blodvitet är i filmen antagligen mindre än vid ett verkligt avlägsnande av det manliga könsorganet. Frånvaron av gore i kombination med stämningen gör att filmen knappast kan uppfattas som varken direkt skrämmande eller obehaglig (och filmen befinner sig därmed någonstans i utkanterna av vad som kan kalls skräck). De humoristiska inslagen är även de lågmälda och ger upphov till ett konstant cyniskt leende snarare än en massa gapskratt. Resultatet blir en lyckad genreöverskridande svart skräck-drama-komedi.

Filmen förefaller vara lite löst baserad på Takao Nakanos Kiseichuu: kiraa pusshii (a.k.a. Sexual Parasite a.k.a. Killer Pussy) en film som är allt annat än lågmäld. Ytterligare en film jag kommer att tänka på när jag ser Teeth är Martin Walzs Kondom des Grauens (a.k.a. Killer Condom) även om filmerna inte har mycket mer än kastrationen gemensamt. Den indonesiska filmen Pembalasan ratu pantai selatan (som släppts med en rad olika engelska titlar, bl.a. Lady Terminator) skall tydligen även den innehålla något liknande, jag har dock inte själv sett den filmen. Enstaka fall av kastration förekommer också i en rad andra filmer och sex och skräck har ett långt gemensamt förflutet (ingen slasher-film skulle väl klara sig utan den stående formeln ”ha sex och dö”). Redan i vad som brukar kallas den första gotiska romanen, The Castle of Otranto, förekommer en symbolisk kastration när antihjälten Manfreds ”son” krossas. Freud tar också upp kastrationsångest som en viktig grund för hur något fiktivt kan uppfattas som kusligt i sin klassiska essä Das Unheimliche. Kombinationen kastration (symbolisk eller bokstavlig) och skräck har alltså ett långt och ärorikt förflutet, men sällan behandlas ämnet så direkt, och så bra.

Det jag upplever som mest skrämmande i filmen är inte monstret i form av en tandförsedd vagina utan de synbart hjärntvättade ungdomar vilka är avhållsamhetens lärjeungar (och det ligger nära till hands att se monstret som ett resultat av den onaturliga påtvingade sexuella förträngningen). I filmen kommer vi också i kontakt med sådant som censurerad sexualundervisning och en lärare som verkar ha problem med att lära ut evolutionsteorin till vissa av sina elever. Det är dock inte enbart oskuldens och det bortomjordiskas förespråkare som framställs i en mindre smickrande dager. Lössläppthetens apostlar verkar vara minst lika osympatiska de och över hela filmen vilar en lätt ironisk ton medan Dawn blir alltmer cynisk under det att hennes illusioner krossas, och hon slutligen tar kontroll över sitt liv.

Jess Weixler som spelar Dawn gör ett strålande jobb och fortsätter hon på samma sätt är jag övertygad om att det är ett namn vi kommer höra mer om. Filmen hade sin premiärvisning på Sundance Film Festival och Jess Weixler belönades där även med ett Special Jury Prize (Teeth vann också priser på Gérardmer Film Festival och på tv-kanalen Spikes Scream-gala). Jag uppskattade även John Hensleys gestaltning av den otroligt osympatiska styvbrodern Brad. Hensley är antagligen mest känd för sin roll i tv-serien Nip/Tuck men kan också ses i bl.a. remaken av den thailändska skräckisen Shutter (och i en av mina personliga favoritserier; Witchblade).

Teeth är såväl skriven som regisserad av Mitchell Lichtenstein som efter att själv varit verksam som skådespelare nu börjat skriva och regissera sina egna filmer. Nästa film på tur är ett drama vid namn Happy Tears, jag skulle dock inte ha något emot att han tog sig an skräckgenren igen. Mitchell är för övrigt son till popkonstnären Roy Lichtenstein.

Att göra en film om en tandförsedd vagina som varken är ett vältrande i gore eller en vansinnig sexkomedi är en bedrift. Jag kan uppskatta såväl gore som som skruvade komedier, men jag är glad att den här filmen blev vad den blev – för den blev bra. Antagligen skrämmer handlingen bort en del men jag tror att det här är en film som skulle kunna uppskattas av en bred publik, såväl skräckfantaster som andra har här något att hämta i en film som fullkomligt dryper av ungdomlig sexuell frustration.

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett TEETH:

• Det är inte lätt att växa upp!
• PG-13 filmer bör undvikas om man praktiserar avhållsamhet!
• Stoppar du in den i något tandförsett så var en gentleman!

Tre saker att se fram emot i filmen

• Ett antal avbitna penisar!
• En otäck gynekolog!
• Dawns förvandling från offer till någon med kontroll!

”En film om en tandförsedd vagina där monstret aldrig visas i bild.”

Ett STORT tack till Noble Entertainment för recensionmaterialet!