SKRÄCKFILMSBLOGGEN

Titel: TOBE HOOPERS: EATEN ALIVE
Genre: Skräck
Regissör: Tobe Hooper
Skådespelare:

• Neville Brand
• Mel Ferrer
• Robert Englund
• Carolyn Jones
• Marilyn Burns

Produktionsår: 1977
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 31 minuter
Textning:

• Svenska
• Danska
• Norska
• Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• Inget

Distributör: Atlantic Film AB
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7 319980 042546
Skribent: Jan Kjellin

HANDLING
Starlight Hotel är ett nedgånget ruckel som normalt sett inte har några gäster. Istället ägnar sig ägaren Judd åt att odla sin galenskap och göda sin stora, afrikanska krokodil. När så plötsligt omvärlden tränger sig på i form av sex hotellgäster och en lokal bråkstake (spelad av en ung Robert Englund), vänds hela tillvaron upp och ner för Judd och en spiral av ond, bråd död tar form när han desperat försöker rädda de få kvarvarande spillrorna av sitt förstånd.

AUDIO / VIDEO
Rent tekniskt är det här en dålig film. Ljudet, som i och för sig är inspelat i mono, är en behållning endast för soundtracket, som onekligen inspirerats av MOTORSÅGSMASSAKERN och är synnerligen effektfullt.

Bilden presenteras i 4:3 Fullscreen (bildproportion 1.33:1). Överföringen till DVD går inte att uttala sig om, men däremot ursprungskvaliteten. Ljussättningen är bland det sämsta jag sett någonsin – om man ens kan tala om ljussättning. Det är mörkt, med (röd-)färgat ljus både här och där och det är konsekvent svårt att se vad som pågår, på grund av att skådespelarna kliver ut och in ur de ständigt närvarande skuggorna. Skräckfilm i allmänhet är ju ökänt för att samla filmarbetare som inte alltid vet vad de gör, men det här är så dåligt att t.o.m. en erfaren B-filmsälskare som jag häpnar över det jag får se!

EXTRAMATERIAL
DVD’n innehåller inget extramaterial.

SAMMANFATTNING
Tobe Hooper började utforska galenskap i sin första film, TEXAS CHAINSAW MASSACRE, och fortsätter denna inre resa i EATEN ALIVE. Huvudpersonen, Judd, är löst baserad på seriemördaren Joe Ball, som sägs ha mördat ett tjugotal kvinnor och matat sina alligatorer med ”bevismaterialet”.

Judd är uppenbarligen galen, och det antyds att hans galenskap beror på traumatiska krigsupplevelser. Men han är inte ensam om sin galenskap. Nästan varenda karaktär i filmen beter sig som om de vore galna. De agerar irrationellt, våldsamt, hysteriskt… Det är ingen sund miljö de befinner sig i, och deras möten spär bara ytterligare på den smygande galenskapen.

Tyvärr känns det som om ambitionerna med filmen går förlorade någonstans. Det blir för underligt. För oberäkneligt. För dåligt. Hotellets exteriör är uppenbarligen (och slarvigt) uppbyggt i en studio någonstans och det finns ingen ordentlig handling att fokusera på, vilket gör karaktärernas agerande ännu konstigare. Jag pendlar mellan att tänka att karaktärerna, handlingen och miljöerna ytterligare förstärker filmens tema, och mellan att tänka att det bara är fruktansvärt dåligt.

Filmen kommer alltid att stå i skuggan av sin storebror, TEXAS CHAINSAW MASSACRE, vilket kan förleda tittaren att tycka sämre om den än den kanske förtjänar. Men samtidigt måste man kunna vara så klarsynt att man ser att filmen – trots sina ambitioner – inte når längre än att bara vara en blek variant på samma tema.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett filmen:

• Håll dig undan från hotell med krokodiler i poolen!
• Varje människa bär på ett frö till galenskap!
• Lien är ett opraktiskt vapen!

3 saker att se fram emot i filmen

• Robert Englund som cool buse!
• En lie genom halsen!
• Meningslöst våld!

”En galen natt på Starlight Hotel”

Ett STORT tack till Darkdisc för recensionmaterialet!