SKRÄCKFILMSBLOGGEN

• Laurie Baranyay
• Stan Klimecko
• Justin Ipock

Produktionsår: 2005
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 100
Textning: Svenska, Norska, Danska, Finska
Tal: Engelska
Extramaterial:

• Behind the scenes
• Filmografier

Distributör: Atlantic Film
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7319980043918
Skribent: Fredrik Johansson

HANDLING
Handlingen som beskrivs på baksidan av fodralet säger väldigt lite om vad filmen egentligen handlar om. Det är de vanliga flosklerna om att ta zombiefilmen till nya nivåer och man ställer sig frågan ‘är detta slutet för mänskligheten’. Här följer en bättre och mer talande beskrivning av handlingen:

Egentligen borde filmen kallats Night Of The Living Dead – The Beginning, för handlingen börjar strax innan George A Romeros klassiska film: Det är 1968 och på den militära anläggningen Ravenside i USA går larmet då en rysk fånge från ett kraschat spionplan börjar bete sig konstigt. Strax kommer en massa militärer för att döda alla och ‘lägga locket på’, men en man smiter och lyckas få med sig en mystisk behållare. Han klarar sig dock inte och behållaren blir liggande i en termos i ett buskage. Filmen hoppar sedan till nutid där några mentalpatienter är ute i skogen och hittar termosen. Naturligtvis blir de infekterade (jepp, det handlar alltså om ett virus) och en stor del av filmen visar hur de sakta förvandlas till zombies och det är inte förrän i filmens slutskede som det riktiga blodbadet kommer igång.

AUDIO / VIDEO
Ljudet är dolby digital stereo och funkar hur bra som helst. Inte mycket till soundtrack dock. Så här i efterhand kan jag inte minnas ens om det förekom musik eller inte. Men efter att ha gått tillbaka och tittat så kan jag avslöja att det faktiskt förekommer lite musik. Men det är subtilt och knappt märkbart, med andra ord bra gjort. Vad det gäller ljudeffekter så funkar de bra ihop med handling och musik.

Bildformatet är 16:9 Anamorphic widescreen. Bildkvaliten är bra, men inte så bra som man kan tro när man ser omslaget, där detaljerade bilder menar att man kan se porer i ansiktet på zombiesarna i värsta HD-stilen. Så är det inte, utan kvalitén är, i avsaknad av bättre ord, normal. Det är inget med bild och bildkvaliteten som skämmer, men det är heller inte så bra att man sätter sig och skriver beundrarpost till regissörerna.

EXTRAMATERIAL
‘Behind the scenes’-delen av extramaterialet är riktigt trevlig. Här intervjuas skådespelare och regissörerna, man får se hur man jobbat med smink och specialeffekter. Kul att se skådespelarna som sig själva, vilket ger distans till deras karaktärer. Den elaka Dr Heller var t ex inte alls som jag föreställde mig honom privat. Den här ‘Behind the scenes’-dokumentären känns definitivt mer ärlig och sevärd än den vanliga floskelfontänen man får höra på extramaterialet i stora Hollywoodproduktioner, där allt är så fantastiskt och bla bla bla.

Filmografierna är dock gammal skåpmat som knappt intresserar hardcorefans, om nu sådana finns i detta fallet. Det är med andra ord ungefär som man förväntar sig.

SAMMANFATTNING
Inför det svenska dvd-släppet har man döpt om filmen från orginalet: Day Of The Dead 2: Contagium till Day Of The Dead – The Beginning (Jämför med Exorsisten och Batman som oxå haft en ‘beginning’). Trots att dessa namn anspelar på att vara uppföljare eller prequels till Day Of The Dead är så inte fallet den här gången. Filmen har mycket lite, om ens något, med Romero’s original att göra. Man försöker med andra ord rida på ett känt koncept snarare än att komma med något eget. Även om filmen i sig har några, för zombiegenren, ovanliga grepp, som att zombiesarna har ett slags gemensamt medvetande, så utvecklar man inte dessa något nämnvärt. Det mesta som är unikt med filmen faller platt och det som stulits från filmer som Sjätte sinnet (läskiga förbispringningar nära kameran) och Zack Snyders Dawn Of The Dead (zombiegraviditet) är inte mycket bättre.

Omslaget följer nu rådande estetik för zombiefilmer, jämför omslaget med Land Of The Dead, Boy Eats Girl, Zombie Town, Wicked Little Things, m fl, och du finner få skillnader. Ska man hacka lite till på omslaget så är bilden av skylinen från en storstad, närmare bestämt Seattle, helt gripet ur luften. Man är aldrig ens i närheten av en storstad i filmen, än mindre Seattle. Ok, jag måste bara klaga på en sak till och det är filmens svenska tagline: Vem väckte de döda? Otroligt löjlig fråga. Med detta sagt vill jag framhålla att omslaget faktiskt är snyggt och följer min devis ‘Ju snyggare omslag ju sämre zombiefilm’.

Nu blir nog många besvikna men faktum är att det inte förekommer någon nakenscen i filmen, kan detta ha att göra med att en av regissörerna är kvinna? Men i så fall varför la hon inte in en nakenscen med en man? Var är jämlikheten i zombiefilmsgenren? Kunde regissörerna inte enas om vilket kön som skulle företräda nakenscenen och fick därmed avstå den? Frågor som vi alla ställer oss efter att ha sett filmen, frågor som kanske saknar svar.

På genretroget sätt hyllas den moderna zombiefilmens fader, George A Romero, inte med en gravsten utan med en skylt som säger ‘Romero Ward’ i början av filmen (se screenshot nedan).
Zombiesarna är ett slags mellanting mellan de klassiska, långsamma och de nya snabba. Ofta snubblar de runt och verkar föredömligt dumma och hungriga men då och då kan de få upp lite fart och halvspringa en smula. Vi har alltså med halvsnabba zombies att göra här.
Betyget 2,3 av 10 på IMDB borde den kvala in på IMDB´s lista över de 100 sämsta filmerna, där det för övrigt redan finns minst fem zombiefilmer, men kanske är den för ny för att hamna där, än. Detta betyg är dock inte filmen förtjänt av, den är bättre än så. Man kan bara spekulera i om det fina omslaget har nått ut till en större målgrupp, en målgrupp som nu med gråten i halsen tar ut sin frustration på IMDB.

Skådespelarna är inte fantastiska men heller inte katastrofalt dåliga, en bra och jämn prestation filmen igenom. Något som stör mig en smula är dock att mentalpatienterna snarare verkar dumma än mentalt sjuka. En svår gräns att dra, men man borde ändå satsat mer på galen än på dum nog att äta zombiespyor. Man kan säga att jag förväntade mig karaktärer från Gökboet men fick Sloth från The Goonies/Dödskallegänget istället, inget byte man skriver hem till mamma om precis.
Sammanfattningsvis kan jag säga att Day Of The Dead – The Beginning är en zombierulle av standrardkvalitet med bra smink och en hel del blod och slafs. Lite seg bitvis, ganska stel dialog, vissa glipor i handlingen och skulle man nödvändigtvis summera filmen i två ord skulle de bli: Nästan sevärd.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett Day of The Dead – The Beginning:

• Visa inte en nygjord tatuering för en zombie.
• Gående zombies kan fortfarande komma i fatt och övermanna vanliga människor.
• Lagar man dålig mat får man stryk även efter (o)döden.

3 saker att se fram emot i filmen:

• Mentalpatienter som äter zombiespyor!
• Rullstolszombien, blinka och du har missat henne!
• Zombiekockens plastgaffel i pannan!

Förutsägbar, med ett omslag som lovar mer än det håller!