SKRÄCKFILMSBLOGGEN

• Amy Lynn Best
• Stacey Bartlebaugh-Gmys
• Don Bumgarner
• Sofiya Smirnova

Produktionsår: 2007
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 77
Textning: Nej
Tal: Engelska
Extramaterial:

• Making of-dokumentär
• Gag reels
• Kortfilm: A Feast Of Souls
• Kommentatorspår
• Trailers

Distributör: Bloody Earth Films
Butik: Bloody Earth Films
UPC-kod: 8 78746 00219 6
Skribent: Björn Pettersson

HANDLING
I flera generationer har en bordell varit förklädnaden för en samling kvinnliga vampyrer som använder sitt alibi för att kunna få tag på färskt blod regelbundet. Nya kvinnor luras in i rörelsen med hopp om att få lära sig hur de blir feminina och starka människor, för att sedan utnyttjas för att locka fler köpare till bordellen.

När en man misstänker att hans före detta flickvän, som varit försvunnen i en månad, dras ett gäng vampyrjägare in i händelseförloppet för att hjälpa till att få ut henne ur huset. Detta gillas dock inte av bordellmamman och diverse våldsamheter bryter ut när de två gängen ryker ihop. Och viktigast av allt; ska vampyrjägarna lyckas rädda flickan de letar efter?

AUDIO / VIDEO
Vad gäller ljudet är det inte så bra ställt. Det sviktar mer än lovligt i volymen, vilket gör att det ganska ofta blir svårt att höra dialogen. Ibland är ljudet ganska grumligt, med mycket biljud som brusar och stör. Ett exempel på detta är när en dörr öppnas samtidigt om någon säger något och dörren är det som hörs mest, något som blir fruktansvärt irriterande i längden. Dessutom är filmen förbannat tråkigt filmad, om man ska gnälla lite extra.

Trots filmens övriga brister är iallafall bilden skaplig och det är ju trevligt att inte allt är skit. Det är ju förvisso ingen flashig HD-upplösning, men det är ganska skarp bild filmen igenom och det blir aldrig överdrivet grynigt eller suddigt. Vad som dock kan tyckas lite märkligt är att det inte står angett på fodralet vilken upplösning bilden är i, utan bara att bilden är i färg. Och tro det eller ej, men det kunde jag faktiskt räkna ut själv.

EXTRAMATERIAL
Kommentatorspåret med regissören Mike Watt och producenten Amy Lynn Best är relativt underhållande utan att sticka ut något nämnvärt. Man går igenom hur filmen och storyn kom till, lite tankar och reflektioner om hur arbetet gått och så vidare. Inget nytt under solen alltså, men om man vill veta mer om filmen kan det helt klart vara värt en titt.

Making of Reel visar lite material från inspelningen som är ganska skoj. Man får även se lite korta intervjuer med skådespelarna som pratar om sina respektive karaktärer och hur de kände inför filmen. De flesta är amatörer som inte medverkat i några filmer alls tidigare och det verkar som om teamet har haft väldigt skoj under inspelningen.

I Gag Reel visas en massa feltagningar varav en del är ganska skojiga. Inget skyhögt underhållningsvärde kanske, men helt klart värt lite uppmärksamhet.

Vi bjuds även på några Trailers på filmer som verkar vara ganska skojiga, men kanske inte tillräckligt skojiga för att jag ska bemöda mig med att kolla upp filmerna i fråga.

Man bjuds även på A Feast of Souls, som är en kortfilm med en speltid på lite drygt 33 minuter. Filmen handlar om tre barndomsvänner, som numera driver en bilverkstad tillsammans, som återvänder till skogen där de brukade leka som barn. Efter några öl raseras dock stämningen och det blir bråk om pengar, något som slutar med att en de tre blir knivhuggen och lämnas att dö. I tumultet slog en av vännerna, kallad Kyle, i huvudet och svimmade, och när han vaknar är varken den knivhuggna eller hans andra kumpan kvar. Han börjar gå och stöter på en flicka som ser ut att komma direkt från bomullsplantagen under sydstaternas glansdagar, och en berg-och-dalbana genom det mänskliga medvetandet tar sin början.
För att vara inspelad i skogsbacke måste jag säga att A Feast of Souls är synnerligen välgjord, den är iallafall betydligt bättre än A Feast of Flesh, även om det kanske inte säger så mycket. Handlingen är ganska luddig, jag är inte alls på det klara på vad regissören vill med sin film, men den håller skapligt underhållningsvärde och får därför ses som den här utgåvans största behållning.

SAMMANFATTNING
A Feast of Flesh är en exceptionellt dålig film. Jag hade med glädje karvat bort båda mina fötter med en smörkniv och sedan sprungit ett maratonlopp om valet hade stått mellan det eller att genomlida den här skitfilmen igen. A Feast of Flesh har verkligen allt som man önskar att en film saknar; dåligt manus, dåliga skådespelare, dåliga effekter och dåligt driv. Och det är det sistnämnda som stör mig absolut mest. Lågbudgetfilmer med tvivelaktig kompetens bakom är ju som bekant underhållning av stora mått och något jag uppskattar väldigt mycket, men när det blir så segt och händelselöst som i den här filmen är det inte bra. Trots att storyn inte är det sämsta jag sett så lyfter den aldrig, det blir liksom aldrig varken intressant eller roligt att se på a Feast of Flesh.
Räddningen i en ärkekalkon som denna brukar ju vara någon snygg brud som står för den obligatoriska bröstscenen och lyser upp filmen i någon minut iallafall, men här blir man definitivt snuvad på konfekten. Visst förekommer det en del naket, men brudarna som står för de delarna får det att vändas i magen. Jag åt förvisso inte chips när jag såg filmen, men hade jag gjort det hade de med största sannorlikhet åkt en bra bit upp i halsen när överdelen åkte av på de här kvinnorna. Fy, säger jag bara.

Vad gäller utbudet av blod och tarmar är det lite tamt måste jag säga. Några fler blodiga scener hade lyft helhetsintrycket en hel del då blod och våld är en nog så viktig del, men man får vara nöjd med det lilla man får. Bättre lite blod än inget blod, som det gamla ordspråket lyder.
De scener som finns är gjorda på klassiskt lågbudgetmanér med gummislangar och blodampuller och resultatet blir därefter, det vill säga halvsunkigt och förbannat charmigt. Det är ju trots allt sånt som gör att man faktiskt tycker om den här genren. Hela produktionen framstår som ett kul projekt mer än en seriös film, ett intryck som färstärks av dokumentären i extramaterialet. I och med det kan jag, även om det bär mig emot, köpa den risiga storyn och det sunkiga framförandet.

Man bör dock beakta att Bloody Earth Films har gjort ett bra jobb med utgåvan, då den innehåller någorlunda mycket intressant extramaterial, fast hur man överhuvudtaget är villig att satsa pengar på en sådan här rulle övergår mitt förstånd.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett a Feast of Flesh:

• Bordeller är sällan lämpliga att besöka.
• Undvik tjocka kvinnor med huggtänder. De kan vara abnormt fula.
• Lita inte på någon, någonsin.

3 saker att se fram emot i filmen

• Kvinnor som har sex och biter varandra om vartannat!
• En ung man i desperat sökande efter sin älskade!
• Härligt sunkiga gorescener!

Sunkig vampyrrulle för dig som redan sett allt annat!

Ett STORT tack till Bloody Earth Films för recensionmaterialet!