Blue Sunshine

Titel: Blue Sunshine
Genre: Skräck, Klassiker
Regissör: Jeff Lieberman
Skådespelare:

Zalman King
Deborah Winters
Mark Goddard
Robert Walden

Produktionsår: 1976
Förpackning: 1 Disc DVD Keep Case
Speltid: 90 min.
Textning: Svenska, Danska, Norska, Finska
Tal: Engelska
Extramaterial:

Original Mono Soundtrack
Kommentarspår med Jeff Liberman
Kortfilmen THE RINGER av Jeff Lieberman
Bildgalleri
Orginaltrailer och AWE trailershow
30 minuter intervju: Lieberman on Lieberman
Filmografi för regissören

Distributör: Njuta Films
Butik: Subdvd
UPC-kod: 3 387010 013488
Skribent: Jåanna Andreasson

HANDLING
Är man sugen på en film som behandlar knark, 70-talets korrupta politik och avskedet av hippies så är BLUE SUNHINE ett bra val. Filmen handlar främst om Jerry som efter en fest blir anklagad för ett mer eller mindre brutalt mord på tre av hans vänner. När han anklagas för morden och jagas av polisen tar han saken i egna händer och försöker hitta svar på vem den skyldige egentligen är.
När han kommer närmare och närmare svaret på frågan uppdagas mysteriet. En grupp unga collegestudenter tog LSD som kallades ”Blue Sunshine” 10 år tillbaka. Nu tappar – person för person – gradvis håret, blir galna och börjar hysteriskt mörda människor omkring sig, vem det än är.

AUDIO / VIDEO
BLUE SUNSHINE visas i Anamorfisk widescreen (1.78:1). Filmen är från 1976, vilket gör att bildkvalitén inte är den bästa, men det är en del av filmens charm. En gammal klassiker som denna ska, enligt mig, inte ha perfekt bild. Det förstör stämningen i den.

Det finns två vägar att gå när det kommer till Audio. Man kan välja Dolby Digital 2.0 eller Original Mono. Det är alltid lika bra när man har valmöjligheter. För min del känns det inte som det spelar någon större roll vad man väljer. Ljudet är klart på båda och man kan lätt följa med i dialogerna. Vill man få den där klassiska känslan av en att det är en riktig gammal klassiker man tittar på så ska man naturligtvis titta på den med Original Mono.

EXTRAMATERIAL
Kommentarspåret med Jeff Lieberman är skrämmande bra. Jag skrattar direkt när han börjar prata och säger att det inte är något sammanträffande att månen – som är det första man ser när man börjar titta på filmen – ska likna ett skalligt huvud. Han menar att tanken bakom det är att man ska veta vad som ska komma längre in i filmen. Då förstår man direkt hur genomtänkt filmen faktiskt är. Det som förstör kommentarspåret är att det sitter en annan person, antagligen en reporter, och avbryter Lieberman hela tiden när han pratar. Hade Lieberman bara fått prata om filmen själv så hade det varit mycket, mycket bättre.

Kortfilmen THE RINGER på ungefär 20 min är också den regisserad av Jeff Lieberman är stundvis aningen förvirrande. Den har i princip samma tema som BLUE SUNSHINE – baksidan av knark. Den handlar om hur enkelt det är att lura på ungdomar olika saker, exempelvis knark. THE RINGER är rå på ett annat sätt än vad BLUE SUNSHINE är. Öppningsscenen visar en ung kille som sitter och förklarar för en tjej hur hon ska göra för att skjuta in heroin. Hon missar venen flera gånger och blodet flödar. Varken ljudet eller bilden är speciellt bra på kortfilmen, men budskapet kommer fram efter en tids klurande på vad den vill få fram.

Intervjun Lieberman on Lieberman är toppen. Det är som de flesta andra intervjuer med regissörer. Han pratar om sin egen utveckling som människa och regissör och naturligtvis även om sina filmer.

Filmografi för Jeff Lieberman är vad det låter som. En översikt över det som Lieberman regisserat.

Sist men inte minst har vi ett Bildgalleri, en Orginaltrailer och AWE trailershow. Jag tycker allt som oftast att detta bara är utfyllnad i extramaterialet, och så även i det här fallet. Det är mest roligt att ha men ger inte en djupare förståelse till filmen i sig.

SAMMANFATTNING
Ska jag vara ärlig tror jag inte att detta är en film som man bara sätter sig ner och tittar på, i alla fall inte jag. Det är klart att filmen var revolutionerande när den kom, men om den skulle komma idag tror jag att den lätt skulle bli utklassad. Anledningen till att den ses är för att det är en gammal klassiker som är fruktansvärt charmig. Handlingen håller inte helt alla gånger men något som lyfter fram den är de riktigt schyssta övergångarna.

En annan sak som tynger ner filmen är att skådespeleriet ibland är en aning ansträngt. Det finns tillfällen när de inte är speciellt övertygande och när man verkligen ser att det är inlärt, vilket naturligtvis är ett minus. När jag tittar på en film vill jag att det ska vara så verklighetstroget som det bara går och en skådespelare som känns ansträngd eller spelar över gör att det inte känns lika naturligt att titta på. Det som väger upp filmen är Jeff Liebermans sätt att regissera och göra en film överlag. Jag kommer aldrig kunna släppa de snygga övergångarna och att filmen faktiskt är så genomtänkt.

Extramaterialet är överlag jättebra. Jag tycker om extramaterial som ger en djupare förståelse till filmen och vad den egentligen handlar om. Jag tycker dock alltid att alla trailers och bildspel mest känns som utfyllnadsmaterial på extramaterialet men det är alltid kul att titta på. Jag skulle jättegärna se en ”behind the scenes” på denna film, men det enda som kommer i närheten av det är bildspelet.

Överlag är detta en riktigt bra klassiker som är otroligt charmig, som man bara måste ha sett. Det är ett måste, annars har man ingenting att säga till om när det kommer till film.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett BLUE SUNSHINE: