SKRÄCKFILMSBLOGGEN

Titel: Johanna
Genre: Drama, Opera
Regissör: Kornél Mundruczó
Skådespelare:

• Orsolya Tóth
• Eszter Wierdl
• Tamás Kóbor
• Dénes Gulyás

Produktionsår: 2005
Förpackning: 1 Disc DVD Keep Case
Speltid: 86 min.
Textning: Svenska
Tal: Ungerska
Extramaterial:

• Trailer
• Biografi

Distributör: Njuta Films
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 013341
Skribent: Fredrik F. G. Granlund

HANDLING
Den unga Johanna stjäl morfin på ett sjukhus i Budapest och överdoserar. En av sjukhusets läkare finner henne och räddar hennes liv. När hon vaknar upp ur sin koma säger hon sig inte ens minnas sitt namn, och än mindre vad hon gjort. Hon är pånyttfödd.
Och Johanna är totalt ensam, saknar anhöriga – varför hennes läkare, dr Kisz, har förbarmande och utbildar henne till sköterska för att hon ska få vara kvar på sjukhuset. Trots mothugg från överläkaren tar han ansvar för och tränar Johanna, för att hon inte åter ska hamna på gatan.
Sedan dröjer det inte länge innan sköterskan Johanna börjar använda sin kropp för att hela de obotliga patienterna med kroppslig kärlek. Patienterna ser henne snart som ett helgon, för de obotligt sjuka blir friska efter att fått hennes ”vård”.
Men läkarna och de andra sköterskorna grips av avundsjuka eller rädsla och ser bara det onaturliga i Johannas handlingar. Läkaren som tog förbarmande över henne ställer ett ultimatum: om Johanna ligger med honom får hon vara kvar, annars får hon lämna sjukhuset.
För första gången får vi bevittna ett – minst sagt – starkt drama där handlingen och dialogen fortskrider i formen av en opera.

AUDIO / VIDEO
Ljudet är en av filmens viktigaste aspekter, i det här fallet som en huvudskådespelare; det som troligen berättar mer än skådespelarnas agerande. Och det finns inte ens här något att klaga på: utgåvan levererar knivskarp operamusik uppspelad genom ett skapligt tjockt Dolby Digital-ljud i stereo som är klart och tydligt, liksom ljudeffekter och stämningsljud när tystnad råder. Det är riktigt maffigt!

Det är medvetet smutsigt och äckligt filmat, med nyttjandet av kameralinser, efterredigering och kontraster, mörker och ljus, filmat i källargångar och skitiga, snuskiga ungerska sjukhuslokaler – med mycket kontraster: mörkt och ljust. Det är medvetet filmat som gammalt och kornigt. Bilden leverars i stilig anamorforisk widescreen 16:9 och jag har ingenting att klaga på.

EXTRAMATERIAL
Extramaterialet består av en kort biografisk text på svenska om regissören Kornél Mundruczó. Vidare ingår en tyvärr otextad trailer för en annan ungersk film: LJUVA DAGAR. Inte värst intressant för en svensk tittare, som är van vid mer (ursäkta ordvalet) västerländsk film.
Viktigast är att en trailer för JOHANNA ingår. Och den är snygg, innehåller även det troligen bästa musikvalet ur filmen (i likhet med DVD-menyn) och visar vad Johanna gör på sjukhuset, hur god hon är mot de obotligt sjuka. Kort. Men lockar den till att se filmen? Nja.… knappast.

SAMMANFATTNING
Jag ska börja med att påpeka att JOHANNA inte är en film för alla; bara orden UNGERSKT OPERADRAMA säger en hel del – men inte allt! Det rör sig i själva verket snarare om mer konst än film – även om film i sig definitionsmässigt är konst – och särskilt då JOHANNA inte går att placera i ett specifikt fack för obskyra filmer. Många kommer att avsky filmen, andra kommer att finna en filmupplevelse utöver det vanliga. Undertecknad tillhör den senare kategorin.
Det rör sig i själva verket om en väldigt, VÄLDIGT speciell film. JOHANNA är sjukt originell i sitt utförande. Jag vill påstå att det är en intellektuell och särskilt expressionistisk film, väldigt avantgarde, väldigt vacker – men samtidigt smutsig. Ja, du läste rätt. Kontraster! Filmen utgörs av kontraster.
Samtidigt är det en förnyelse av den klassiska ”myten” om Jeanne D’Arc, en uppgörelse med mänsklig godhet (ondska) och dess antiteser – således en ytterst samhällskritisk ståndpunkt: Det är i vårt samhälle bättre att vara ond än god, för då kan man vinna.

Hur ska man då sammanfatta JOHANNA? En bra fråga som jag ställde mig, för det är också en väldigt svår film att recensera. Man kan inte säga att om man tycker om opera så tycker man om JOHANNA. Man kan heller inte säga att om man inte tycker om opera så tycker man inte om JOHANNA. Dubbla negationer till trots, JOHANNA är en filmupplevelse, för närvarande utan dess like.

Ett ungerskt operadrama, kan det vara något att ha? Undertecknad trodde inte det. Men, MEN. MEN! Jag blev alldeles tagen. Det blir man om man ser filmen med öppet sinne; om man är mottaglig. För faktum är att JOHANNA inte är för alla. Jag vågar påstå att det rör sig mer om konst och expressionistisk poesi än film i ordets egentliga grundbemärkelse. Musiken spelar en huvudroll. Den är pampig med ständig andemening – till och med dialogen kommer genom att skådespelarna mimar till operasången. Jag har aldrig sett något liknande.

Handlingen berättas i ett operaformat, och musiken är speciellt skriven för just den här filmen. Skådespelarna mimar närmast perfekt till operamusiken; det är poetiskt, grymt poetiskt… Ibland tror man att det är skådespelarna som sjunger – om man kommer in i filmen, vill säga. Eller vad sägs om följande lyrik när huvudpersonen Johanna överdoserar på morfin och sjunger för sig själv:
”Du kan muntra upp mig, ljuva morfin / Kom mjuka ven, Låt denna nål finna dig. Var mjuk och generös. / Öppna dig / För mig. Flöda. Låt tidvågen komma / och skölja bort mig. / Jag önskar att du var min mor / att vara med mig… / Och hjälpa mig genom natten. / Jag flyger i inre rymd. / Jag stiger, / jag kan knappt se natten. / Skaparen lät mig falla… / Jag sjunger en vaggvisa för mig själv / …jag virvlar… / som syre. / Jag virvlar… virvlar… virvlar… Jag är…som syre.”

Även om jag lyssnar flytande så förstår jag inte ungerska. Därför har jag svårt att uttala mig om den svenska översättningen. Dock vet jag att skådespelerskan Orsi Tóth som spelar protagonisten Johanna vann pris för bästa huvudroll vid filmfestivalen Fantasporto. Det kan bero på att man i filmen får bevittna ovanliga scener, där den mest originella torde vara när Johanna tvättar sitt kön efter att ha ”vårdat” en patient, och man efteråt kan se sperma flyta i det smutsiga vattnet. Orsi Tóth gör ett bra jobb; en fantastisk och ovanlig och minnesvärd rollprestation. Hennes mimik och känslospel påvisar till exempel glädje när hon får sitt morfin och avsky när hon blir utsatt för det ena eller det andra.

Den ungerske regissören Kornél Mundruczó (född 1975) har vunnit såväl kritikernas som festivaljurymedlemmars hjärtan. Han deltog i Cannes 2005 med JOHANNA, vid den ärofyllda specialsektionen för nya förmågor, Un certain regard, och vann Jurypriset för bästa film.
JOHANNA är en mörk film. Regissören har arbetat med att göra det smutsigt, arbetat inte minst med kontraster – ljus och mörker, smärta kontra skönhet och njutning. Vitklädda sköterskor och läkare i ett annars väldigt mörkt sjukhus; och de obotligt sjuka som är smutsiga och mörka. Sedan blir de ljusare, medan sköterskor och läkare blir mörkare.
Det är mörkt, det är skitigt, det är smutsigt, snuskigt, kornigt och oroväckande – det är stämningsfullt, det är vackert och – inte minst – originellt. Det är gripande – en filmupplevelse utöver det vanliga! Bildspråket är särdeles oroande och gripande, vackert, säreget. Jag vet inte vilka adjektiv jag ska använda …
Från att självmant ta en drog (morfin) skolas Johanna till sköterska och blir snart drogen (hennes kropp). Men hon ger endast sin kropp till de svaga, obotligt sjuka – och de får inte nog av henne, ser henne snart som ett helgon. I det mörka och smutsiga, bland de obotligt sjuka, blir hon ljuset och värmen – tvålen som renar patienterna från det smutsiga, onda (sjukdomen). JOHANNA är en moderniserad variant av legenden om Jeanne D’Arc.
Jeanne D’Arc var en oskuld som kämpade och dödade mången, i ett krig när hon sett Gud uppenbara sig framför henne. JOHANNA är å andra sidan allt annat än en oskuld – däremot väldigt oskuldsfull – hon varken skadar och än mindre dödar någon. Hon botar de obotligt sjuka med sin kropp och kräver inget i gengäld. Men likaså blir hon en martyr, för sjukhusets läkare
och sköterskor vill inte längre ha henne i sin närhet. Man tror att hon är hora, häxa – medan patienterna menar att hon är ett helgon. Hon lyser upp patienternas instängda liv, tar dem till himlen. Hennes nåd är oändlig. Samtidigt sjunger hon: ”Jag är gjord av kristall”. Och det är hon. Fast det var – i sammanhanget , lustigt nog – inte Jeanne D’Arc, för denna historiska förkämpe var en oskuld som såg gud och stred för denne – en kvinnlig kämpe. Johanna är istället väldigt svag. Det enda hon har är sin kropp. Och det är vad hon använder för att bota de obotligt sjuka patienterna.

Filmen är således väldigt samhällskritisk. Den är oerhört vacker och stark och effektivt berättad – men samtidigt diffus. Johannas innebörd framstår ändå glasklart: kärleken misslyckas i denna vår värld, för vi inte kan finna kärlek i oss själva. Vi saknar verktyg för vårt annars höga syfte. Det är alltså bättre att vara en mördare än ett helgon, bättre att bekämpa godhet än ondska, för då kan man vinna. Etablissemanget (läs; samhället) klarar bara inte av att någon går emot normen, gör vad man inte ska kunna göra. Den personen är inget värd.
Symbolismen är svår. Kameravinklarna ovanliga. Ovana. Medan skådespelarna mimar till operasången (ruskigt bra ska nämnas) kan de stirra in i kameran under rörelse, utan att ens blinka. Skådespelet är fantastiskt. Det måste ha varit en väldigt svår film att göra, som krävt många omtagningar för att allting ska stämma…

Jag känner mig riktigt tagen. Efter att ha sett filmen vet man att man sett något väldigt originellt och särdeles speciellt. Det är svårt att förklara. Men det är poesi. JOHANNA vidrör den som har möjlighet att förstå det konstnärliga, poetiska, vackra i denna film… det är en upplevelse… om man tar filmen för vad den är. Man kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad, men faktum är att JOHANNA är en väldigt, VÄLDIGT speciell film. En filmupplevelse utöver det vanliga. Men inte för alla.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett JOHANNA:

• Man ska inte ha förutfattade meningar bara för man hör ”ungerskt operadrama”!
• Regissören Kornél Mundruczó ska man hålla utkik efter!
• Det här är en väldigt, VÄLDIGT speciell film!

3 saker att se fram emot i filmen:

• En ovanlig filmupplevelse. Något nyskapande!
• Musiken. Om man uppskattar opera. Ibland även om man inte uppskattar opera!
• Regi och skådespel: filmsekvenserna är ovanliga, genomtänkta och snygga!

Prisbelönt ungerskt operadrama, en filmupplevelse, MYCKET bättre än man kan tro!!

Ett STORT tack till SubDVD för recensionmaterialet!

GORE……: 1 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 2 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 1 / 5
HANDLING..: 4 / 5

SCREENSHOTS